Något som jag älskar är tatuerings-konst, konst i överlag.. jag älskar ju att måla o teckna. Men tatueringar är något som står mig nära.. Jag har alltid varit intresserad av det, det har bara varit något speciellt för mig som jag inte riktigt har kunnat sätta ordet på VAD det är. Men alla tatueringar betyder något och det finns alltid en historia bakom. Det känns så äkta, intressant, kreativt o. inspirerande. Det är något djupt o personligt, ja. jag kan inte riktigt föklara det. Dessutom är det oftast riktigt snyggt också... Såklart.

Jag är en person som inte bara tittar på bilder och ser det fina. Jag vet också att det kan gå riktigt dåligt och därför är det viktigt att vara påläst och kunna lite annat än bara hur man vill att ens tatuering ska se ut. Det är A och O att det är hygieniskt, säkert och att färgerna är godkända.. därför skulle jag inte kunna tänka mig att tatuera mig utomlands, det finns för många som är oseriösa och köper en billig färg som kan ge allergi, infektioner osv. Såklart det finns seriösa där också, men jag är för nojig för att kunna veta vem man kan lita på o ej.

 

Jag gör aldrig en tatuering för att jag bara vill för stunden, vilket kanske är konstigt eftersom jag är en väldigt impulsiv människa.. Jag känner å andra sidan hela tiden att jag vill ha något nytt, det får i gång min kreativa sida mer än något annat..  jag kan sitta o titta på bilder i flera timmar, skissa o planera. Det är det roligaste som finns! Det är som en "hobby" för mig och det är det ända som jag faktiskt har tålamod med längre än en stund, tröttnar aldrig. Jag är ju också en person som tröttnar fort. Jag kan gå all in på något som jag sen tröttnar på, men tatuerings-konsten är det ända som jag inte tröttnat på, och då har det intresset funnits i flera år.

 

Man får ju också kommentaren att man kommer att ångra sig när man blir äldre.. som kommer från den äldre generationen, och vilket jag är så trött på. JA, kanske man gör det - om man tatuerar något som man tycker om för stunden, kanske man känner att man vill tatuera in t.ex. ett upp o ner vänt kors för att man tycker det är coolt, ja.. då är det chans att man ångrar sig senare i livet, inte står för det längre. Eller något annat som står för något man kanske inte vet att man står för senare i livet. Det var ju bara ett exempel nu. Eller så bryr man inte sig så mycket och ser på det som att man bär med sig en del av sitt förflutna jag. Jag själv skulle aldrig tatuera in något som jag står för nu, men känner osäkerhet i fråga om jag står för det sen. Och nu pratar jag inte om t.ex. att man åker på bartenderkurs o tatuerar in ett litet coctailglas någonstans, man tatuerar in en kamel på sin tå för skojs skull. Det är helt annorlunda och bara roligt, det är ju ett minne från roliga händelser osv. Så när man sitter där gammal o grå är man påmind om att man levt sitt liv o. haft roligt! Och dessutom.. Är det så att man ångrar sig, är det väl ingen annans problem än sitt eget. Så varför den kommentaren gång på gång ska komma förstår jag inte. Jag själv vet att jag inte kommer att ångra mina tatueringar, eftersom de står för något som alltid kommer att finnas i mitt hjärta och som alltid kommer att betyda något. Och framtida tatueringar kommer att vara så också. Man ångrar inget som betyder mycket för en eller som är ett roligt minne. Jag kan förstå att man tror att de som är tatuerade ska ångra sig senare i livet, såklart det finns fall av det när t.ex. tatueringen är dåligt gjord eller man inte står för det längre. Eller för att det finns personer som tatuerar sig bara för att göra det, för att det är "inne". Men man ska inte dra alla över samma kam. För alla är inte så, tänker inte så.

 

Och det här med att ångra hit och dit och alla fördomar som finns. Det ligger i från förr i tiden och som sagt är det nog mestadels den äldre generationen som har dessa fördomar.. Nu idag, är det ju inte som när de var unga. Idag är det vanligare att vara tatuerad, än att inte vara det. Förut var det tvärtom. Men vad jag tycker är att alla ska tänka på att vi snart är inne på år 2014! Följa med lite i utveckligen o inte stanna på samma ställe hela livet. Som äldre kan man tycka det är fult också, men jag tycker att man måste tänka på att alla tycker olika och så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Alla ska få vara sig själva och kunna stå för det, och få respekt för det. Dessa fördomar blir bara mindre o mindre, som tur. Eftersom det ÄR vanligt idag. Skönt att också arbetslivet hänger med i denna utveckling och inte bryr sig så mycket längre.

Vissa hänger upp sin konst på väggarna, men jag vill bära min! ;) Alla har en egen kropp o det är upp till var och en vad man gör med sin kropp. Det är sitt eget liv, sitt eget val. Jag kommer som sagt inte att ångra mina tatueringar eftersom de är en del av mig och jag har ett sånt stort intresse för den konsten. Alla har sina egna sidor. Vissa är kreativa genom att bygga, inreda, pyssla, laga mat.. medans andra, som mig själv, är kreativ och har ett intresse för tatuerings-konsten. Jag säger aldrig illa om någon annans intresse eller deras kretiva sidor och hur de tar ut det, vad som får deras kreativa sida igång och hur de uttrycker sig. Det är upp till var och en. Jag själv skulle gärna lära mig att tatuera och jobba med det, men.. det kanske bara förblir en dröm. Än så länge kan jag nog inte teckna SÅ bra :)