Gårdagens goda gärning
2013-11-14 @ 22:27:00
Igår gjorde jag något jag faktiskt inte gjort förut, jag skänkte en slant åt Unicef. Och det kändes riktigt helt jävla underbart. Nu ska jag börja göra mer sånt, engagera mig mer! Har inte ens tänkt på det förut. Det fanns ju en orsak till varför jag utbildade mig till närvårdare, och det var för att jag vill hjälpa andra, jag lever för det. Jag älskar att kunna hjälpa.
Jag la ut det på facebook i hopp om att fler skulle göra som jag, och för att visa att jag faktiskt ääär snäll. Haha, skämt å sido. Och jag fick höra från några att de också skickat iväg ett sms och bidragit med en slant efter de sett min status, så det känns bra. Att påminna andra om det o inspirera om något så viktigt.
Jag googlade runt före jag valde vilken hjälporganisation jag skulle välja, det gäller ju att vara noga med vilken man väljer så man kan lita på att pengarna faktiskt går dit de ska. Man kan ju aldrig vara hundra procent säker, men de organisationer som har 90konto, kan man i regel lita på. Och Unicef var en av dem, så läste på lite mer och valde det! Och min hjälp gick till de stackars människorna på Filippinerna.
Orsak varför jag valde att skänka en slant var för att jag verkligen tog mig en funderare. Sånt som man vanligtvis inte gör på ett ställe som här, eftersom vi har det för bra. Vi tar allt gör givet. Att något som hände där, skulle hända här. Finns inte ens i tankarna. Men vi har bara tur, tänk kommer det en dag när vi inte har samma tur som nu? Då skulle man vara tacksam över varje liten cent, all hjälp man bara kan få. Unicef hade tio euro, det kändes lite dyrt när man inte är gjord av pengar och sparar men ändå inte har så mycket.. Men jag har i alla fall allt jag behöver. Jag har min familj, vänner, husdjur.. jag har mat, jag har tak över huvudet, jag har en trygg plats att sova på, jag har kläder. Och vad har de just nu? Ingenting. Flera av dem har mistat allt de har. Bara sådär, på en sekund, kan allt ändras. Och då behöver man hjälp, all hjälp man kan få. En sån självklar sak som vatten, "det finns ju kran.. liksom, hallå. Kommer alltid att finnas där!" Men nä, en dag kanske man måste kämpa för det också, en dag kanske det inte blir en självklarhet att det finns där, i kran, hemma. Vad skulle hända om alla skulle ta allt för givet, och inte bry sig? Världen skulle falla samman. Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Ibland måste man få en käftsmäll av verkligheten för att vakna.
Kommentarer
Trackback
