Idag är det två år sen vår resa började.. och jag ska inte ljuga. Vi har kämpat, det har varit upp o ner och det har tagit tid.. tid att lära oss "hantera" varandra, lära känna varandra och framför allt förstå varandra, eftersom vi är SÅ olika.. men ändå så otroligt lika. Konstigt det där. När vi blev tillsammans var jag en väldigt osäker 18-åring, som inte riktigt trodde på kärlek efter massa svek. Samt var jag så ung... Alltså, okej. Det är "bara" två år sen, men på den tiden har jag förändrats, helt och hållet.

Varför ingen av oss har gett upp när det varit som svårast, kan man ju fråga sig, är kärleken.. Såklart. Men vår kärlek har alltid varit så otroligt stark. Redan vid första ögonkastet, för tre år sen, kände jag något.. något väldigt speciellt. Och den blir bara starkare för varje dag som går.

Den kärlek jag får av dig är så otrolig. Jag kan inte förstå hur någon kan älska mig så mycket som du gör. När jag tänker tillbaka på allt du gjort för min skull, för mig. Allt.. blir jag så tårögd. Jag känner mig så lycklig lottad. Du har funnits här för mig både vid glädje o sorg, du stöttar mig och peppar mig när jag själv inte orkar. Du visar kärlek varje dag, med ord o. med handligar.. stora som små. Varje dag! Jag vill alltid ha dig vid min sida och jag hoppas det blir så. Du får mig att känna mig så älskad,  rolig, uppskattad och meningsfull.

Tänk att vi har kommit hit, där vi är idag. Jag är så glad att jag stannade kvar, att du stannade kvar. Att vi kämpade för vår kärlek. Det var så värt det, ingen tvekan om saken. Du o jag är levande bevis på att människor KAN förändras, och att om man verkligen vill något - blir det också så. Det finns människor som säger att man ska inte behöva kämpa för kärleken, men alla är vi olika. Idag, behöver vi inte kämpa. Jag bara lever.. i nuet. Och njuter. Med världens finaste människa.

♥ Jag älskar dig!  ♥